Hänglås speglar stora variationer i design och teknik. Det gör dem, tro det eller ej, till en viktig del av vår tekniska historia. Det kan man inte tro vid en första anblick. Att en så enkelt utformad, men ändå praktisk, produkt bestående av låskropp, bygel och nyckel skulle kunna höra dit. Men så är det!
Ett hänglås handlar förstås om säkerhet såtillvida att du fysiskt kan låsa in/fast något som är av värde för dig. Men själva konceptet går betydligt längre än så. Det symboliserar dessutom i många sammanhang något som är säkert eller oåtkomligt.
Exempel på detta kan man till och med hämta från webben. En webbsajt som idag har https (hypertext transport protocol secure) för krypterad transport av data har ett litet hänglås framför webbadressen.
På senare tid har även biometriska hänglås börjat dyka upp på marknaden. Det handlar alltså om lås där man använder exempelvis fingeravtryck för att öppna.
Vi kan också rekommendera att ta en titt på vår flik om cykellås!
Hänglås är ingen ny uppfinning
Hänglås är en mycket vanlig anordning som säkerligen alla stött på i något sammanhang. Den lilla finurliga tingesten är dock inte på något sätt en nyhet. Romarna tillverkade faktiskt mindre bärbara lås redan för över 2 000 år sedan. Äldre benämningar i närtid är bultlås eller holklås. Konstruktionen är, som vi nämnt tidigare, en löst hängande låsanordning, med en rörlig, låsbar bygel som man i öppet läge kan trä genom länkar, öglor, ringar eller liknande.
Den mest uppenbara fördelen med hänglåset är att det är billigt, åtminstone om man jämför med fasta lås (till exempel ett dörrlås). Andra fördelar är att låset oftast är ganska litet till storleken, relativt oömma samt lätta och bekväma att hantera. Ska man leta nackdelar så är väl den mest uppenbara att man behöver någon typ av beslag tillsammans med låset.
Själva ordet hänglås kommer från det mellanengelska ”padlok” som då numera blivit ”padlock”. I de flesta germanska språk är namnet, helt enkelt, ”hänglås”. Det gäller för det svenska ”hänglås”, danska ”haengelaas” eller ”haengelås”, samt tyska ”vorhängeschloss”. Detsamma gäller det finska ordet ”riippulukko” medan det franska ”cadenas” kommer från det latinska ”catena” som betyder ”kedja”.
Ända sedan romarnas tid har lås med nyckel varit det mest vanliga alternativet. Men det finns även lås utan nycklar. Till exempel har vi det så kallade kombinationslåset, där man måste ställa in rätt siffersekvens för att kunna öppna. Nu tror kanske någon att det här i alla fall är en relativt ny uppfinning. Men – så är icke fallet. Det är en arabisk uppfinning med nästan 1 000 år på nacken.
Ett fiktivt kombinationslås
Vi fortsätter på det senast nämnda ämnet. Det vore kanske försumligt att inte inkludera några ord om ett fiktivt kombinationslås. Det handlar om ett lås som retat fantasin hos många bokläsare och biobesökare ända sedan 2003. Detta var året som Da Vinci-koden, av Dan Brown, kom ut.
Många stora hjärnor genom historien hade uppfunnit kryptologiska lösningar på utmaningen med att skydda dyrbarheter i olika former. Julius Caesar utarbetade ett kodskrivningschema kallat Caesar Box. Mary, Queen of Scots, skapade ett substitutionschiffer och skickade hemliga kommunikéer från fängelset. Sist men inte minst, den briljante arabiske vetenskapsmannen Ali Yusuf Ismail al-Kindi som skyddade sina hemligheter med ett genialiskt, delvis alfabetiskt, substitutionschiffer.
Så till Leonardo Da Vinci. Han undvek matematik och kryptologi för en mekanisk lösning i Cryptexen. En bärbar container som kunde skydda bokstäver, kartor, diagram eller i princip vad som helst. När informationen väl var förseglad inuti Cryptexen, kunde bara individen med rätt lösenord komma åt den.
Da Vinci-koden
”Vi behöver ett lösenord,” sa Sophie och pekade ut de bokstaverade rattarna. ”En cryptex fungerar ungefär som kombinationslåset på en cykel. Om du riktar in rattarna i rätt läge, kommer låset att gå upp. Denna Cryptex har fem urtavlor. När du vrider dem i rätt ordning, riktas tumlarna inuti och hela cylindern glider isär.” ”Och inuti?”
”När cylindern väl har glidit isär har du tillgång till ett ihåligt centralt fack, som kan hålla en pappersrulle på vilken informationen du vill hålla privat.” … Langdon tittade på enheten igen och såg fortfarande skeptisk ut. ”Men varför inte bara bända isär det? Eller krossa den? Metallen ser delikat ut och marmor är en mjuk sten.” Sophie log. ”För att da Vinci är för smart för det.
Han designade Cryptexen så att om du försöker tvinga den att öppnas på något sätt så förstör informationen själv. Kolla på.” Sophie sträckte sig in i lådan och lyfte försiktigt ut cylindern. ”All information som du infogar skrivs först på en papyrusrulle.” ”Inte vellum?” Sophie skakade på huvudet. ”Papyrus. Jag vet att fårvellum var mer hållbart och vanligare på den tiden, men det måste vara papyrus. Ju tunnare desto bättre.” ”Okej.”
”Innan man satte in papyrusen i Cryptexfacket rullades den runt en delikat glasflaska.” Hon tippade Cryptexen och vätskan inuti gurglade. ”En flaska med vätska.” ”Flytande vad?” Sophie log. ”Vinäger.” Langdon tvekade ett ögonblick och började sedan nicka. ”Lysande.” Vinäger och papyrus, tänkte Sophie. Om någon försökte tvinga öppna Cryptexen, skulle glasflaskan gå sönder, och vinägern skulle snabbt lösa upp papyrusen. När någon hämtade hemligt meddelande skulle det vara en klot meningslös massa.
Tilläggas bör dock att Cryptexen är Dan Browns egen uppfinning.
Svensk utvecklade populärt hänglås
Faktum är att en svensk (Christopher Polhem, 1661-1751) konstruerade det så kallade Polhemslåset som fick stor spridning och användning i hela världen. I USA kallade man dessa lås för ”Scandinavian padlocks” eller ”Swedish padlocks”.
Tillverkningen och försäljningen fortsatte ända in på 1950-talet. Det här låset påminner om tillhållarlåset, men med skillnaden att Polhemslåset har horisontella rörliga skivor (vertikala för tillhållarlåset!). Man sätter i nyckeln underifrån och när man vrider om så påverkar det skivorna och öppnar låsbygeln. Så länge låset är öppet håller det nyckeln kvar.
Låset består av en bas av gjutjärn som är laddad med ett antal roterande skivor. Varje skiva har en central utskärning för att låta nyckeln passera genom dem och två skåror skurna på kanten av skivan. I låst läge har skivorna passerat genom utskärningen i fästet. Nyckeln roterar varje skiva tills skårorna, placerade på kanten av skivan (på olika plats på varje skiva), passar ihop med skårorna på fästet så att detta kan glida ut ur själva basen.